Tagit del av – ej förstått!

Ibland när jag läser tidningen undrar jag om reportern och jag ser olika saker. Lite som den en gång berömda klänningen – nu ersatt av ett par sneakers – som olika människor beskriver med helt olika färger.

Ibland blir det så uppenbart att jag inte kan låta bli att gräva ner mig i saken. Det hände i går, när jag läste några artiklar i DN som handlade om plankande i SL-trafiken.

Först reagerade jag lite ljumt på rubriken ”Friåkandet i kollektivtrafiken minskar”. Jag tyckte att begreppet ”Friåkande” var lite mjäkigt, som när man förr kallade biltjuvar för billånare.

När jag senare skulle läsa artikeln var rubriken utbytt mot denna: ”Fuskåkandet i kollektivtrafiken minskar inte trots omfattande insatser” Texten hade uppdaterats, något som alltid väcker min nyfikenhet. Att friåkare hade döpts om till fuskåkare var rätt rimligt, men hur kunde minskningen försvinna?

I Ingressen får jag veta att fuskåkandet är konstant i kollektivtrafiken, trots ”Fördubblat antal kontroller, höjda bötesbelopp och kroppskameror.” Den påstådda minskingen i den tidigare versionen verkade ha berott på något slags desinformation från moderaterna. Oklart vad, den texten är numera borta ur DN:s artikel.

Artikeln är full av fakta, siffror och tabeller från SL, som är bra på sådant. Så det finns goda chanser att studera sifforna och kontrollea om reporterns slutsats är riktig. Det är den inte. Vi börjar med denna uppgift i texten:

”Fler fuskar med rabatterade biljetter i dag, jämfört med att åka helt utan färdbevis. 2017 bestod tjuvåkandet av 70 procent rabattfuskare och 30 procent biljettlösa resenärer. Året innan var siffran 60 respektive 40 procent.”

Alltså är det i dag betydligt fler fuskare som betalar för biljetterna, även om de betalar för lite. Det beror sannolikt på att de nya spärrarna har gjort det svårare att ta sig in på perrongen utan biljett. Alltså: även om det skulle vara lika många som fuskade som 2013 så är SL:s intäkter betydligt större nu, vilket reportern med uppenbar motvilja nästan redovisar.

Vi tar en till:

”Siffrorna från tidigare än 2015 är enligt SL osäkra och eventuellt för låga, eftersom de samlades in vid färre tillfällen under året. De uppskattar att fusket kan ha varit cirka 0,5 procentenheter högre 2013 och 2014.”

Alltså är statistiken även i övrigt så osäker att det är omöjligt att dra slutsatsen att ”Fuskåkandet minskar inte”. SL:s skattning är att fuskåkandet har minskat, DN struntar i det.

Däremot finns andra intressanta siffror i artikeln, som är helt fria från felmarginaler. Jag roade mig med att slänga in dem i Excel och därför kan jag uttala mig tvärsäkert om följande:

  • Mellan 2013 och 2018 ökade SL:s intäkter från avslöjdade fuskåkare från 12,67 till 47 miljoner kronor, en ökning med 271 procent.
  • Kostnaden för kontrollanter minskade under smma period från 3 628 till 1 337 kronor per bot och 2018 var första gången det kostade fuskåkaren mer att fuska än det kostade SL att sätta dit hen. DN skriver att kostnader för de ordningsvakter och poliser som understundom eskorterar kontrollanterna inte är medräknade. Så kan det vara. Men jag tror att det är väldigt få som tycker att det är för mycket ordningsvaker och poliser i kollektivtrafiken och dessutom är det staten som både betalar för poliserna och beslutar att de ska åka tunnelbana.
  • Antalet avslöjade fuskåkare per kontroll har ökat från 0.33 proent 2013 till 0,9 procent 2018. Totalt innebär det att 3,2 miljoner kontroller 2013 resulterde i 10 557 avslöjade fuskare 2013, mot 31 332 år 2018.

DN-artikeln drar slutsatsen att SL:s (eller modeaternas, som något gåtfullt pekas ut som det parti som enväldigt styr Region Stockholm) åtgärder mot fuskåkare har varit verkningslösa och till stöd för detta påstående används den minst säkra uppgiften som finns till hands. Den statistik som tydligt pekar på att det förhåller sig precis tvärtom lämnas helt okommenterad.

Det är inte slut med detta. Nu kommer en ny artikel, denna gång från DN:s korrespodent i Berlin. Rubrik: ”Inga spärrar i Berlins kollektivtrafik – men färre plankar”

Ingress: ”Trots att Berlins kollektivtrafik helt saknar spärrar tjuvåker något färre resenärer än i Stockholm. I den tyska huvudstaden gäller principen frihet under ansvar. Plankare som åker fast upprepade gånger riskerar ett kännbart straff – fängelse.”

Att en fast avlönad journalist inte förstår det paradoxala i att använda begreppet ”Frihet under ansvar” i meningen innan ”Plankare som åker fast upprepade gånger riskerar ett kännbart straff – fängelse”. är milt uttryckt konstigt. Vet reportern inte vad ordet ansvar betyder? Eller ordet frihet?

Det är till och med konstigare än att hon drar slutsatsen att fuskåkandet är lägre i Berlin än i Stockholm, trots att felmarginalerna är breda som Alexanderplatz trottoarer. Nu är det dessutom DN som har tagit fram sifforna, trots att det i den artikel som hon länkar till tydligt framgår att det är SL:s siffror.

Skillnad? 3,2 procent i Stockholm, 3 procent i Berlin I artiklen redovisas alla siffror från SL med en decimal, från Berlin som heltal. Sannolikt är siffrorna från Berlin avrundade och kan vara allt mellan 2,5 och 3,5 procent.

Att dessutom 70 procent av fuskarna i Stockholms kollektivtrafik har köpt en biljett för att kunna ta sig genom spärren är också glömt. Eftersom det inte finns några spärrar i Berlins tunnelbana är det rätt meningslöst för fuskarna där att köpa biljett över huvud taget.

I övrigt beskriver hon läget i Berlins kollektivtrafik ganska bra. Åker man dit så åker man av och döms till böter i domstol. Kontrollanterna är tuffa typer och för oss svenskar, som är vana vid vänliga ord och mjukt handlag, känns det som om Gestapo hade klivit på spårvagnen. ”Frihet under ansvar”? Knappast. Snarare ”Reser du utan biljett så kan du hamna i fängelse”. Berlins kollektivtrafik behöver kanske inga spärrar av det enkla skälet att risken och obehaget om man åker fast är så stort. Risken är ungefär lika stor som i Stockholm, sett till befolkningsstorleken, famgår av DN:s artikel. Om man bryr sig om att räkna.
Strax efter kommer en text där miljöpartiens regionråd Tomas Eriksson hävdar att ”Öppna spärrar gör flödet smidigare och minskar trängseln”. För mig som brukar åka tunnelbana är det ett konstiogt påstående, eftersom jag ytterst sällan upplever att det är kö och trängsel i Stockholms spärrar. Däremot känner jag igen den här bilden ur artikeln från Berlin:

”Det är vanligt att hemlösa sover nere på perrongerna och att ungdomsgäng använder de uppvärmda stationerna som fritidsgård.”

Tror du att det finns färre ordningsvakter i Berlins kollektivtrafik? Då tror du fel.

Egentligen vill miljöpartiet, liksom planka.nu och många andra som framhåller Berlin-modellens förträfflighet, att det ska vara gratis att åka kollektivt. Jag undrar om de skulle rösta för ett förslag där vi byter SL:s tilläggsavgifter mot straff och fängelse för återfallsförbrytare. I så fall vore det nästan värt en diskussion. Men bara om de mjäkiga kontrollanterna i Stockholm blir lika stenhårda som i Berlin. ”Die Fahrscheine, bitte!”

Edit: Lokaltidningen Mitti har gjort ett rejält och fullkomligt okritiskt klipp på DN:s artikel. det har givetvids planka.nu också gjort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: