Konsten att begrava sanningen under ett lager av fakta

I dag används fakta i medierna nästan uteslutande för att påverka. Antingen är det påverkare som använder ”sina” fakta för att förmå medierna att sprida deras budskap. Eller så använder medierna själva andras fakta för att påverka sin publik. Allt mindre fakta produceras och kommuniceras enbart i avsikt att öka den allmänna kunskapsnivån.

Detta är egentligen inga problem. Fakta är fakta, oavsett i vilken avsikt den produceras och kommuniceras. Men det gäller bara så länge fakta verkligen är fakta och så länge den är rätt tolkad av kommunikatörerna. Det blir tyvärr alltmer sällsynt.

I dagens alltmer polariserade och sensationsdrivna medieklimat har fakta blivit ett mycket relativt begrepp. I det senaste dygnets nyhetsflöde har jag hittat tre bra exempel på det.

Trettiotredje plats blev tiondeplats

Det första kommer från Dagens Nyheter, som skriver om en Gallup-undersökning som sägs visa hur trygga människor känner sig i olika länder. Det handlar om risken att utsättas för brott, förtroendet för polisen och andra saker. Maxpoängen är 100, det klarar ingen. Etta kommer Singapore, med 97 poäng, följt av Norge, med 93 poäng. Sverige har 84 poäng och hamnar på en delad 33:e plats. I DN:s artikel står det att Sverige hamnar på 10:e plats.

Varför? jag tror inte att reportern ljuger, han förmår bara inte att tolka tabellen rätt. Eftersom flera länder får samma poäng har skribenten ställt dem tillsammans på pallen. delad förstaplats, delad andraplats, delad tredjeplats… När jag påpekar detta gör han ett förtydligande: ”Sverige samlar ihop till 84 på indexet, vilket ger en delad tiondeplats med 32 länder över sig (grupper av länder hamnar på samma värde).” Det orimliga i att man kan hamna på tionde plats om 32 länder är bättre reflekterar han tydligen inte över. Eftersom Gallup-rapporten redogör för människors uppfattningar snarare än faktiska förhållanden så tänker jag inte spekulera i vilken skada just denna journalistiska missuppfattning kan få. Kanske just den: att människors uppfattning om verkligheten alltmer skiljer sig från den faktiska verkligheten.

Det andra exemplet kommer från Dagens Eko. I ett inslag med rubriken ”Turister fyller Medelhavet med plast” säger Inger Näslund ”havsexpert” på Världsnaturfonen att ”Om vi inte gör något nu, om vi inte ändrar vårt beteende, så finns det en risk framåt 2050 att vi har mer plast än fisk i havet”. Och sedan presenterar hon den logiska vurpan att plasten i havet inte är en följd av dålig avfallshantering i länderna runt medelhavet utan av turisternas ”beteende”:

”Man kan föregå med gott exempel. Om man väljer att äta, dricka eller gå på picknick väljer man i första hand de förpackningar som inte är engångs. ”I andra hand (…) så tar man med sig de tomma förpackningarna till hotellet och frågar ”Var lägger jag de här?

Rätt problem, fel lösning

Om man ställer frågan ”Vad kan vi göra för att förhindra utbredningen av HIV i Afrika?” Så lär svaret bli ”Stödja organisationer som arbetar med information och förebyggande åtgärder i dessa länder” eller ”intensifiera forskningen med att få fram ett vaccin mot HIV” Det lär knappast bli ”Föregå med gott exempel och använd kondom när du har sex med din svenska partner på hotellrummet i Afrika”. Så varför ska vi förmås att tro att vi genom att förändra ett beteende som vi sanolikt har ändrat för många år sedan (att inte kasta tomma förpackningar i naturen) ska kunna lösa ett prolem som har helt andra orsaker och därför kräver helt andra åtgärder? Men det är klart; om vi inte får bli lite skuldbelagda för alla missförhålanden som råder i världen så mår vi inte bra. Det är det Lutherska ok vi har att bära. Synd att bärandet på detta ok inte för oss närmare lösningen på några världsproblem.

Det tredje exemplet är en debattartikel i DN Kultur Skriven av författaren Susanna Alakovsiki (jag gissar att hon har fått massor av hjälp). Välskriven och välforulerad, med massor av fakta. Den handlar om gårdsförsäljning av vin. Problemet är här att inga av dessa fakta stöder författarens tes. Susanna Alakovsi talar om för oss att det finns ett samband mellan gårdsförsäljnning av vin, alkoholism och akkoholskador. Det saknas helt stöd för den tesen i den mångordiga i atikeln. I stället är det principen om Systemblagets monopol på alkoholförsäljning som till varje pris måste försvaras.  Hon ”spår” att gårdsförsäljningen kommer att leda till att monopolet rasar, med förskräckliga sociala konsekvenser som följd. Problemet är att vare sig hennes spådom eller hennes påstående om konsekvenserna av den saknar stöd i forskningen.

Österrikare och italienare dricker mindre än vi

Hur kommer det sig att man i Österrike och Italien, som i princip helt saknar alkoholfrestriktioner, konsumerar mindre alkohol per capita än vi gör i Sverige? Hur kommer det sig att Norge, som har infört gårdsförsäljning av vin, har en lägre alkoholkonsumtion än Sverige? Beror den betydligt högre alkoholförsäljingen i Finland på att landet både har infört gårdsförsäljning av vin och säljer mellanöl på Sysyembolaget? Om du tror det, hur förklarar du då att alkoholkonsumtionen i Finland har minskat stadigt sedan 2008? Kan det bero på att man i Finland, liksom i Österrike och Italien, har satt in  åtgärder för att minska den skadliga alkoholkonsumtionen, snarare än att öda resurserna på att upprätthålla ett statligt monopol? 

I det första fallet: Vi är sämre än 32 länder, så vi hamnar på tionde plats. I den andra fallet: Vi löser problemen med plast i världshaven genom att ta med oss plastpåsen till hotellet när vi har picknick i Spanien. Det tredje fallet: Gårdsförsäljnig av vin kommer att leda till social misär, delirium tremens och kvinnomisshandel. Det tredje exemplet är  visserligen en debattartikel, men detta slarv med kausalitet (orsak och verkan) är tyvärr ganska vanligt, även på nyhetsplats. I fallet Systembolaget har det lett till att en stor majoritet av svenskarna tror att det finns ett starkt samband mellan monopol, konsumtion, missbruk och skadeverkningar, trots att detta samband har mycket svagt stöd i forskningen. Det fanns förmodligen ett sådant samband innan vi gick med i EU, vilket kan förklara den låga alkoholkonsumtionen i Norge.

Ställ krav på medierna!

Hur ska man lösa detta? Genom att vi som mediekonsumenter ställer större krav på professionalism och faktakontroll hos medierna. Inte ensklida journalister, men på redaktionell nivå. I dag finns i bästa fall ett korrektur. Det gör medier till lätta offer för påverkare. Så länge påverkaren har ett någotsånär starkt varumärke kan hen slå i journalisterna i stort sett vad som helst, så länge det inte sticker ut från vår etablerade världsbild. Om vi upprörs över att NRA tycker att skolskjutningarna i USA ska bekämpas genom att man beväpnar lärarna, hur kan vi samtidigt tro på att gårdsförsäljning av vin leder till förvärrade alkoholproblem? För att vi har läst det i tidningen. För att auktoriteter från olika samhällspositioner påstår det. För att det inte begränsar våra möjligheter att köpa billigt vin i bag-in-box på Systembolaget. Vi kan supa ihjäl oss i lugn  och ro, eftersom resursrna läggs på helt meningslösa åtgärder.

Trevlig sommar! Och tänk på detta om du ska till Medelhavet på semester i sommar och ger dig ut på picknick vid havet: Ta med påsen med skräp till hotellet och fråga: ”Var lägger jag den här?” Att receptionisten tror att du är en idiot får du leva med. Om vi alla gör det kommer alla spanjorer att tro att alla svenskar är idioter. Det är det värt, om vi ska kunna rädda världshaven!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s