Jakten på sanningen börjar hos dig själv

Jag läser i ett pressmeddelande från en statlig institution att den har fått i uppdrag att ta fram en ”handbok för kommunikatörer runtom i landet” Detta fär att ”möta försök till oönskad informationspåverkan (min kursivering). Det är fel på så många nivåer att jag knappt vet var jag ska börja. Framför allt är det som att uppfinna hjulet bara fär att man har fått punktering.

Jag kan tänka mig de häcklande artiklar denna nyhet hade resulterat i om den hade kommit från Trumps eller Putins administrationer. Men nu är vi i Sverige och här är alla föresatser goda. Journalister och kommunikatörer jublar: Nu ska en statlig institution hjälpa oss att skilja mellan lögn och sanning! Äntligen ska vi få veta hur vi ska göra våra jobb! Vad vi lärde oss på JMK, Södertörns Högskola eller Berghs School of Communications har vi glömt för länge sedan, så hjälp oss! Framför allt ska vi lära oss att skilja på önskad och oönskad informationspåverkan.

Jag undrar vilken kategori Melodifestivalen sorteras under. För att inte tala om Systembolagets monopol på alkoholförsäljning. Är de stora (oredovisade) resurser  som årligen avsätts för att påverka oss till att älska dessa företeelser önskade eller oönskade? jag tvivlar på att man kommer att gå in på det i lathunden.

Observera att denna handbok inte ska sättas i händerna på svenska folket eller på svenska grundskoleelever. Det hade kanske varit bra, eftersom det är vi/de som påverkas av information, vare sig den är önskad eller oönskad. Det är (de offentliganställda) kommunikatörerna själva som ska lära sig att inte lita på den ryska nyhetskanalen Sputnik eller på falska twitterkonton i Ebba Bush Thos namn (exempel hämtade från  pressmeddelandet). Kunde de inte redan det? Bussförare förväntas kunna köra buss. Förväntas inte kommunikatörer ha grundläggande kunskaper i källkritik? Tydligen inte.

För att denna viktiga målgrupp, och alla ni andra, ska slippa vänta ända till i sommar (det är ändå valår) så har jag satt ihop en egen lathund, som vi kan kalla ”Grundläggande källkritik”, eller ”Bullshit Detector”:

Grundhållning

Utgå alltid från att det som redovisas som fakta inte är det. I stort sett all kommunikation uppstår som resultat av att någon försöker påverka dig att köpa något, tycka något eller göra något. Enda undantagen är om utsagan är så självklar och trivial att det vore slöseri med tid och kraft att kolla den. (Åndå finns det de som tror att Elvis lever eller att  jorden är platt.) Själv kollar jag i stort sett allt jag läser, i såväl gammelmedia som sociala media, innan jag betraktar det som fakta. Trots det går jag i fällan ibland. Senast för att jag litade på en artikel i Svenska Dagbldet. Pinsamt. Tack Jonas Ljung för att du ledde mig rätt den gången!

Det finns inga premier eller priser att vinna på att tala sanning. Det finns lagar och regler, visst. Men det är elastiska begrepp som det dessutom är frestande att strunta i om belöningen är stor nog.  ”Är det här din tusenlapp som jag hittade på golvet?”

Källornas motiv är inte alltid ädla. Uppriktigt sagt är de sällan ädla. De som ivrigast framhärdar att deras motiv är ädla ska du vara extra skeptisk till. De som ärligt tillstår att de talar i egen sak är oftast betydligt mer pålitliga.

Det krävs ett problem för att sälja en lösning. Problemet kanske inte alltid är så stort som källan påstår. Det kanske inte ens är ett problem. Eller så är det som presenteras som ett problem i själva verket en lösning. Här följer ett (tack och lov historiskt) exempel på detta:

Två diametralt motsatta problemformuleringar. En är korrekt, en är det inte, vet vi nu med facit i hand:

”Hur ska det gå för barnen om homosexuella tillåts adoptera barm? De kommer att bli förvirrade och mobbade i skolan! För barnens skull säger vi nej till homoadoptioner.”

”Om samhället accepterar och normaliserar homosexualitet, genom att ge samkönade samma rättigheter och villkor som heteropar, så kommer attityderna att ändras så att det blir meningslöst och orimligt att mobba barn för att deras föräldrar har samma kön. Det strider dessutom mot skollagen att inte ingipa mot mobbning i skolan”.

Att tillåta homosexuella att adoptera kan alltså både presenteras som ett problem och en lösning på företeelsen mobbning. Vad är sant? En australisk studie med 500 elever, från 2014, slog fast att det var mycket sällsynt att barn till homosexuella föräldrar mobbades i skolan. Det finns också mindre svenska studier som pekar i samma riktning, Det förefaller med andra ord som att den den andra problemformuleringen är korrekt.

Men egentligen är det skitsamma. Det är reaktionära dumheter att inte ge homosexuella samma rättigheter som alla andra. Och det är viktigt. Om du tycker att alla människor i grunden har samma värde så måste du lära dig att ”fakta” inte måste kullkasta den upfattningen, bara för att de kan tolkas i en annan riktning. Dagens debatt är hårt präglad av att folk tror på uppenbara lögner för att de inte är beredda att överge sin världsbild. Som att det finns risk för att tesen ”alla människor har i grunden lika värde” ska kunna motbevisas med ”fakta”. Om någon påstår det har du anledning att ifrågasätta hens agenda och hur hen tolkar dessa fakta.

Följande påståenden är alltid falska:

”Det vet jag att det är sant för det har (Infoga valfritt namn, exempelvis Hanif Bali eller Henrik Schyffert) sagt.”
”Det vet jag att det är lögn för det har (Infoga valfritt namn, exempelvis Hanif Bali eller Henrik Schyffert) sagt.” 

Det finns andra påståenden som alltid är falska, men som många ändå tror på. Jag avstår från att ta upp dem här, eftersom jag inte orkar tjafsa med extremister, oavsett vilket i läger de har byggt sina bon. Framför allt finns det de som inte anser att alla människor i grunden har lika värde. Jag hoppas att de redan har slutat läsa, eftersom inget av det jag skriver är riktat till dem.

Följande artiklar är alltid opålitiga:

Artiklar som innehåller uttrycket ”ska ha” är opålitliga. ”Det ska va varit en…” Det är dessutom dålig svenska. Ge mig en källa, så att jag kan värdera utsagan eller rentav kontrollera den själv!

Artiklar med inbyggda påstånden och värderingar redan i rubriken är opålitliga. ”Så bra är regeringens nya budget” Eller ”Här är moderaternas rasistiska motion”. Eller ”Nu börjar de slitsamma oxveckorna” (Den sista är helt autentisk)

Frågor och påståenden som drar ner debattörens trovärdighet:

Låt aldrig andra värdera källornas trovärdighet. Det måste du göra själv.

Exempel: ”Varför skulle han/hon/hen/de ljuga om det”? (Drar ner trovärdigheten även om det handlar om din mamma.) ”Tror du verkigen på vad den där rasisten/kommunisten/feministen/sexisten säger? (Ja, om det är uppenbart sant.)

Alla påståenden som sätter etiketter på människor som inte de själva ställer upp på är bara ägnade att sänka deras trovärdighet.

Exempel: ”Hanif Bali är nazist”. Eller ”Alice Bah Kunke vill att Sverige ska bli ett muslimskt land”.

Alla påståenden som förnekar upenbara egenskaper hos den som gör utsagan ska tas med en nypa salt.

Exempel: Donald Trump: ”Jag är den minst rasistiska människan du någonsin har intervjuat”.

Frågor du själv allid ska ställa:

Är detta sant? Utgå ifrån att det inte är det om det inte är trivialt eller uppenbart. ”Lördag följer på fredag”. Ingen källa behöver anges, bara att köpa rakt av. Och som sagt: Elvis är död. Jorden är rund.

Var kan jag kolla om det är sant? Jag återkommer med en liten lathund för faktakoll i nästa bogginlägg. Om du är journalist eller kommunikatör borde du skämmas om du inte redan vet svaret.

Vem tjänar på att jag tror på detta? Många desinformaionskampanjer hade kvävts i sin linda om den enkla frågan hade ställts. I synnerhet i kombination med redan nämnda ”Varför skulle han/hon/hen/de ljuga om det”?

Har den som påstår detta koll på läget, eller är det bara beskäftigt gissande? Se upp för formuleringar som exempelvis ”Det är uppenbart att… eller ”Det är ställt utom allt tvivel att…” Det är inte samma sak som att det är uppenbart för alla eller ställt utom allas tvivel. Bullshit detector alert!

Frågor du ska ställa till dig själv varje dag:

Är  min världsbild sann? Jag kanske har blivit lurad hela livet, elller så har verkligheten ändrats. Att byta uppfattning är inte som att drabbas av en livshotande sjukdom. Att dra ner på källkritiken och börja acceptera lögner, för att slippa byta uppfattning, är däremot farligt.

Har inte hen som jag alltid litade på förut börjar spåra ur litegrann? (hen kanske har stuntat i att ställa sig frågan om sin egen världsbild och börjat ljuga för att slippa byta uppfattning).

Jag avskyr allt hen står för, men den här gången kanske hen har rätt? Det är inte alls ovanligt. Det är ofta bättre att studera sina meningsmotståndares argument än att snabbt avfärda dem som lögn. Annars går man lätt sina meningsmotståndares ärenden.

Är detta sant eller är det en fördom? Jaga dina och andras fördomar med blåslampa och ifrågasätt dem ständigt. Men acceptera att allt som låter som fördomar inte nödvändigtvis är det. Det kan vara sant, även om ingen av oss vill att det ska vara det. Och du behöver inte börja gilla dansbandsmusik bara för att du inser att du har haft en fördomsfull inställning till folk som gör det (Tack Jannie Flodman för att du fick mig att inse det).

Sådärja. Nu har jag löst det problemet och kan göra något produktivt med resten av dagen.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s