Vad blir det första steget för Grekland?

Det finns en bra övning man kan göra när det är dags att sätta långsiktiga mål för sin verksamhet:

  • Börja med att ställa er följande fråga: var ni vill vara om säg tio år?
  • Gå och ställ er på den där punkten, tio år framåt i tiden, och titta tillbaka
  • Fundera över hur ni kom dit, steg för steg i tio steg
  • Gör en plan för det första året, det första steget på vägen mot målet

Den övningen borde hela det grekiska folket göra kollektivt. Kanske en TV-satsning? Svaret på frågan ”Var vill du att Greklands ekonomi ska vara om tio år?” blir förmodligen ”Skuldfritt, självförsörjande, med återvunnen värdighet, en överkomlig arbetslöshet och ett slut på alla åtstramningar.

Den grekiska skattepolisen kan dyka upp varsomhelst. Här på en hotellterass i Chania.

Sen är det dags att bestämma vad som ska vara första steget av tio. Alltså motsatsen till vad som hände i Grekland 2015. Då lovade Syriza att grekerna, om folket röstade på dem, skulle slippa allt genast. Skulderna skulle skrivas ner, åtstramningarna skulle upphöra, tio år skulle klaras av på ett halvår. Nu vet de det vi visste från början: att det inte blev så. I stället raserades det som faktiskt hade åstadkommits och Grekland rasade ännu djupare ner i skiten. Grekerna tappade sugen och numera tittar de flesta ner i marken i stället för framåt.

Den grekiska skattemoralen

Hur är det då med den grekiska skattemoralen? Härom dagen dök det upp en tråd i en av de Facebookgrupper om Grekland som jag följer. Den handlade om det mest osvenska av alla yrken: Solstolsuthyrare. Trådstartaren hade approcherats av en man i för miljön ovanligt formell klädsel, som frågade om hon kunde visa kvittot för hyran av solstolen hon låg på. Det kunde hon. Hon konstaterade att skatteindrivarna verkade vara på hugget och undrade om andra hade gjort samma observation.

Svaren var den vanliga blandningen, med synpunkter från ”man ska göra rätt för sig” till ”varför sila mygg och svälja kameler, storskurkarna kommer alltid undan”. I stället för att ge mig in i den diskussionen (jag erkänner; det blev en kommentar eller två) bestämde jag mig för att skriva det här blogginlägget.

Personligen tror jag att människors skattemoral är sig ganska lik världen runt. Man betalar vad man måste och struntar i resten. Har vi chansen att få lite pengar “rostfritt” så tar vi den, vare sig det är ekonomen som sätter upp julklappsböckerna som facklitteratur eller elektrikern som drar in ny el i grannarnas villor utan kvitto.

I Sverige har vi hanterat det här problemet ganska klokt, även om det finns mycket kvar att göra. ROT- och RUT har konverterat många svarta miljarder till vita. Köparen får kvitto på jobbet, säljaren får vita pengar i kassan som kan användas till lön, pension och annat nyttigt. Avskaffandet av arvs- fastighets- och förmögenhetsskatterna har gjort att många miljarder stannar kvar i Sverige och bidrar till investeringar, moms och andra skatteintäkter. Genom att sänka och avskaffa skatter har vi ökat skatteintäkterna. Vi har inte slutat jaga skattesmitare, men skatteflykt är inte längre samma folksport som det var fram till 1992.

Häftigt att betala skatt?

Något liknande synsätt finns inte i Grekland. Där är det som det var i Sverige fram till 1992. Fullt av marginaleffekter och skattekilar, inga andra incitament för att betala skatt än den allmänna moralen (!) och risken att åka fast. I den myllan får man den skattemoral som Mona Sahlin förkroppsligade med citatet ”Det är häftigt att betala skatt”. Mycket snack och lite skatt.

De i stort sett enda som inte kommer undan är den minoritet av grekerna som är anställda i offentlig sektor eller av stora – ofta utländska företag som har en ”by the book-policy”. Alla som kan flyttar ut sina pengar ur landet. Skattekontrollanter far runt och ber turister visa kvittot för solstolshyran. Turisten tycker synd om den stackars uthyraren men tycker samtidigt att det fuskas för mycket med skatten i Grekland.

Känns detta igen? Så var det i Sverige för bara ett par decennier sedan- Att som privatperson ta hem en hantverkare vitt för ett småjobb var galet dyrt. Hantverkarna körde motorbåt i skärgården och spelade på travet. Det finns inget båtregister och spelvinster kan förvandla svarta pengar till vita. Behändiga kryphål i det finmaskiga skattenätet. Hjälpte inget annat så fick man föra ut pengarna ur landet. Att behålla förmögenheter i Sverige var hål i huvudet.

Att Grekland är kvar i denna soppa har flera orsaker: de överstatliga institutionerna, som har bytt pengar mot reformer i upprepade räddningsaktioner. Den rödgröna regeringen, som helst duckar för reformerna men gärna höjer skatter och breddar skattebasen. Skatter är bara till för att få in kontanter i statskassan, deras funktion som styrinstrument och stimulansåtgärd är helt förbisedd. Dessutom har Grekland en tradition av ”öronmärkta” skatter. Reklamskatt till journalisternas pensionskassa, transaktionsskatt på fastigheter till advokaternas pensionsfond. Det finns en uppsjö av sådana punktskatter, som var för sig utgör en liten skattekil.

Ett exempel på en större skattekil: Den nya fastighetsskatten. Påminner om den vi hade i Sverige. Skatten baseras på ett taxeringsvärde, som utgår från läget. Ett ruckel kan därmed få samma taxeringsvärde som en lyxvilla. Ägaren till rucklet vill sälja det, men i det krisdrabbade Grekland finns det ont om investeringsvilligt kapital. Vem vill köpa ett ruckel och betala en transaktionsskatt på köpet, för att därefter betala fastighetsskatt under hela ombyggnadstiden? Här krävs vit arbetskraft, så det är mycket pengar som ska ut innan det kan komma in några. Med den instabilitet landet lider av är det dessutom stor risk att hela spelplanen är omritad om ett par år, så att investeringen blir värdelös.

Alla gör det

Jag ska ärligt säga att jag har stor förståelse för att egenföretagare i Grekland skattefuskar. Deras skatter har ökat så mycket och så snabbt sedan 2015 att det ofta är en överlevnadsstrategi. Och här är argumentet ”alla gör det” relevant, eftersom alla faktiskt gör det. I en nation där hederlighet är en direkt konkurrensnackdel är det något som är allvarligt fel. Så var det i Sverige fram till 1992. Så är det i Grekland i dag.

Hur var det då med myggorna och kamelerna. Nåja. En tredjedel av alla greker är egenföretagare. Det är den i särklass högsta siffran i EU, där i genomsnitt 15 procent är det. Det är i denna sektor som skattefusket är störst, eftersom tillfället gör tjuven. Det kostar 60 miljarder om året, bara i uteblivna momsintäkter.

Så, kära greklandsbesökare: att klämma skatt ur egenföretagare är inte att sila mygg och svälja kameler, eftersom de är båda delarna. Samtidigt dignar många så hårt under skatterna att de har att välja mellan fusk och konkurs. Det blir med andra ord samma balansandgång mellan att acceptera läget och moralisera över det, precis som hemma i Sverige. Innan du moraliserar; har du någon gång anlitat en svart hantverkare? Köpt vin för Rikskupongerna? Druckit hembränt? Åkt i en Uber? Bott på AirBnB? Om svaret är nej på alla dessa frågor är du välkommen att moralisera. Annars borde du, med all respekt, tiga i församlingen.

ΡΟΤ κε ΡΥΤ kan förbättra skattemoralen

Finns det någon lösning på grekernas kassa skattesystem? Ja, att introducera ett skattesystem som stimulerar tillväxt. Ta bort skattekilar och marginaleffekter så att det lönar sig för små företag att växa och anställa folk. Inför RUT (ΡYΤ) och ROT (ΡΟUΤ) i Grekland, så att fler byter svart mot vitt. Ersätt dagens lönegräns med ett jobbskatteavdrag, så att det lönar sig att tjäna mer i stället för mindre. Inför ett system liknande 3:12-reglerna i Grekland, så att företagare kan ta ut lågskattade aktieutdelningar om de betalar ut lön till anställda och skattar fram vinst.

Det låter enkelt. Det är väl bara att göra? Tyvärr inte. EU och IMF tittar i princip bara på avregleringar, regeringen bara på skattehöjningar. Att sänkta och reformerade skatter skulle kunna leda till leda till både högre skatteintäkter och högre tillväxt verkar ingen tänka på. Och det klientilistiska grekiska systemet behöver punktskatter för att kunna leverera utlovade belöningar till journalister, jurister och andra strategiska väljargrupper. Det borde långivarna fokusera på, i stället för att tjafsa om avregleringar som i princip inga medlemsländer i realiteten lever upp till.

Så vad är då det första steget? Det är insikten om att det är Grekland och grekerna som måste ta det första, det andra och alla de tio stegen. Ingen annan kan göra det åt dem. Ingen kan promenera längs bassängkanten när de andra simmar genom stålbadet. Vems fel det var att Grekland hamnade i skiten är meningslöst att tjafsa om nu. Det är bara grekerna själv som kan ta sig ur den.

En reaktion på ”Vad blir det första steget för Grekland?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s