Så lurar vi sinnena

Ringblomsalva

Jag vågar påstå att alla någon gång har upplevt besvikelsen när de för andra gången äter eller dricker något, bara för att konstatera att det inte alls var så fantastiskt som första gången. Hur kommer det sig?

Det finns massor av orsaker. Låt oss börja med de objektiva. Det kan faktiskt smaka annorlunda. Bland det svåraste som finns är att producera livsmedel som smakar likadant varje gång. Denna strävan står dessutom ofta i konflikt med smakupplevelsen. Lageröl från de stora bryggerierna är ett bra exempel. De smakar helt enkelt likadant allihop och de smakar ganska lite. För att nå massmarknaden får de inte sticka ut och för att smaka likadant måste hela kedjan, från vatten till buteljering, vara oerhört kontrollerad. gärna med stöd av olika tillsatser. De mest välsmakande dryckerna görs därför oftast i små upplagor, med ett minimum av ingredienser och byter dessutom ofta smak mellan säsongerna.

Och då kommer alla känslorna…

Men det finns också en mängd emotionella faktorer som spelar spratt med våra lukt- och smaksinnen. Vem drack vi vinet med? Var befann vi oss? Vad åt vi? Hur mådde jag? Vilken musik spelades? En Poliziano Vino Nobile di Montepulciano smakar helt annorlunda gillsammans med en bit god ost på en uteservering i Orvieto än hemma i vardagsrummet, även om det är samma årgång.

Fenomenet kan också studeras i andra ändan av skalan. Eftersom jag pendlar mellan Stockholm och Chania på Kreta så är jag med i ett antal diskussionsfora som handlar om Grekland. På de mest turismorienterade dyker det ofta upp en bild på en flaska Mythos i motljus, med bildtexten “Världens bästa öl”. Det är bara ett problem. Mythos är ett av världens sämsta öl.

Förklaringarna till detta är förstås i stor utsträckning emotionella. Vi älskar att vara i Grekland, kall öl svalkar i värmen och den där känslan av att hälla upp en grekisk Myhtos (som ägs av Carlsberg, men ändå) är förstås speciell om man inte, som jag, tycker att den smakar direkt illa.

Moët ska man döpa fartyg med

Men här griper den tredje och kanske viktigaste förklaringen in: varumärket. Vi älskar Mythos (Greklands sämsta öl) och Moët & Chandon för att vi förväntas göra det. Bilder på Mythosflaskor i grekiskt motljus och racerförare som sprutar Moët på varandra (och på tjejer i bikini) avser att göra dryckerna åtråvärda.

Jag har lagt ner många timmar och tjänat mycket pengar på den typen av varumärkesbyggande. På att göra mediokra produkter åtråvärda genom att visa upp dem i åtråvärda sammanhang, med åtråvärda människor. Jag kanske kommer att göra det igen. Man får inte vara för fin av sig!

Men det är glädjande att se att det uppstår motkrafter. Inte som på 70-talet, när vi skulle hata de stora varumärkena av politiska skäl. Nu dyker det upp mikrobryggare, vinrebeller, kungliga punkare och andra som gör uppror för att de tycker att vi förtjänar bättre.

Syrrans salva på benen

På 70-talet fick vi lära oss att vi skulle tvätta håret i diskmedel, eftersom vi annars betalade för multijättarnas reklam. Vad som hände med håret var mindre viktigt, bara det blev rent. Gräddersättningsmedlet Prädd skulle man tvätta skjortor med, trots att Björn Gillbergs lille son i TV-inslaget pekade på en fläck.

I går lade en Facebook-kompis upp en bild på sin syrras hudsalva och hävdade att han hade testat Miniderm på det ena benet och syrrans Ringblomsalva på det andra, med skrällseger för syrrans salva. Kompisen har ägnat en stor del sitt yrkesliv åt varumärkesbyggande, vilket inte hindrar honom från att alldeles gratis bygga sin syrras varumärke och låna ut sina ben för ändamålet.

Det är så varumärken byggs i dag. Vi tycker att maten smakar bättre om vi känner kocken. Musiken låter bättre om det är en kompis som lirar keyboards i bandet. Ingen strand på Kreta är så vacker som den som min kompis Vangelis körde oss till i sin lilla båt den där sommaren 2015. Jag struntar i vad Carlsberg, Henkel, Fritidsresor och Sony Music säger. Inte för att jag tycker illa om dem. Jag råkar bara veta att de flesta av deras produkter inte intresserar mig. Men om någon jag gillar vill övertyga mig om motsatsen så är jag beredd att lyssna.

Nu ska jag ta reda på hur jag får tag på den där hudsalvan.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s