Smörklickar och folkmord

I veckan tillbringade jag en dag i Tingsrätten på Kungsholmen. Det var fullt pådrag i entrén, med röntgen och metalldetektor. Som på flyget, men utan kö.

Jag var vare sig tilltalad eller brottsoffer utan följde en förhandling i marknadsdomstolen, eftersom jag var intresserad. Ur mitt perspektiv är saken rätt klar: En myndighet ber en annan myndighet (KO) om hjälp att klämma åt en näringsidkare som man av politiska skäl ogillar, trots att den bedrivna verksamheten är helt laglig. Marknadsdomstolen, den tredje myndigheten, tar stafettpinnen. Jag vet ännu inte hur det slutar, men jag har mina aningar. Staten vinner oftast sina mål, som advokaten torrt konstaterade när jag fick en pratstund med honom efteråt.

Jag ska inte veckla in mig ytterligare i detta. Bara konstatera att det rör sig om ett typiskt smörklicksmål* där den enda kännbara påföljden blir att den förlorande parten får betala rättegångskostnaderna, som givetvis blir avsevärda. I det här fallet bortemot en miljon kronor.

När jag kom tillbaka efter en paus såg jag skylten som satt på dörren till rättssalen. Där stod målnummer, parter, tidpunkt och vad rättegången handlade om, det stod ungefär ”Om oskäligt lång avtalsbindning”.

Jag tittade på skylten som satt på dörren till salen bredvid. Där stod det ”Om folkmord mm”. 

Jag har en känsla av att ingen av åtalspunkterna som rymdes under ”mm” handlade om oskäligt långa avtalsbindningar.

Slutsats: rättsstaten kan användas på en mängd olika sätt.

Den ena extremen är när staten använder den för att försvåra för näringsidkare, trots att de bedriver legal verksamhet. Genom att metodiskt sila mygg i en bransch och svälja kameler i alla andra så kan man skapa bilden av att just denna bransch är oseriös. Om myndigheten förlorar i rätten kan lagstiftaren rycka ut med ny lagstiftning för att ”skydda konsumenterna”. Det har hänt förut, det kommer att hända igen. 

Den andra extremen är när rättsstaten rycker ut för att tydligt visa att Sverige inte är en fristad för folkmördare. Att det inte går att använda flyktingstatus och/eller svenskt medborgarskap för att slippa ansvar för fruktansvärda dåd, även om de har ägt rum på andra sidan jordklotet.

Jag önskar att Sverige använde den möjligheten betydligt oftare än i dag. Om det saknas resurser så kanske man kan frigöra dem genom att låta bli att lagföra företag som har skickat ett avtal som PDF i stället för som brev?

*Smörklickmål: Ursprunget är en värnpliktig som vid bespisningen tog två smörklickar i stället för den fastställda gränsen av en smörklick. Den värnpliktige polisanmäldes av Försvaret, fallet togs upp av åklagare som vann i Tingsrätten. Den värnpliktige överklagade men förlorade även i Hovrätten. Fallet har använts som exempel på när rättssystemet används på ett sådant sätt det inte är avsett för. (Källa: Wikipedia)

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s