Var är din arbetsplats i dag?

2015-04-29 10.48.48
Min arbetsplats i påskveckan. Kanske. Foto: John Göransson

En gång i tiden jobbade jag i akutsjukvåden. Då var det självklart var min arbetsplats fanns. Vi fanns mitt i stan. Patienterna kom till oss. Vi hade läkare, vårdpersonal, utrustning och ändamålsenliga (nåja) lokaler. Att ”jobba hemifrån” eller ”på distans” var liksom inte aktuellt.

Sedan blev jag journalist och arbetsmarknadsreporter. Det var under den stora oredan på arbetsmarknaden, kantad av strejker, lockouter varsel och ständiga nattmanglingar. Jag utrustades med mobiltelefon och bärbar dator, men eftersom det i stort sett bara var journalister som hade sådan utrustning så användes den bara för kommunikation med redaktionen. Ibland ringde jag hem och uppdaterade prognosen om när jag skulle dyka upp. Min arbetsplats var där jag råkade befinna mig, så länge jag hade med mig alla sladdar och laddare. Det blev många taxibud för att byta tomma mobilbatterier mot nyladdade (laddarna var fast monterade i ett skåp på teknikavdelningen).

Sedan hade jag under två år rollen som vakthavande ekonomiredaktör. Om inte jag inte satt på stolen så måste någon annan göra det. Det var före internet. All information kom via telefon, faxar eller svindyra elektroniska nyhetstjänster som krävde varsin dator och specialutbildning. På mitt skrivbord stod därför fyra datorskärmar av den där tjocka modellen och på ett bord intill stod tre faxar. Lite svårt att släpa hem eller ta med sig på reportageresa. Jag var lika låst till redaktionen som jag en gång var till akutmottagningen.

Blev sedan chef på ett företag som höll på med omvärldsbevakning. Jobbet med att coacha medarbetare, samt alla möten i lednings- och projektgrupper, gjorde att jag var på jobbet en stor del av min vakna tid. Nu började mobiltelefoner och epost slå igenom på allvar, så gränsen mellan arbetstid och fritid suddades ut alltmer. På kontoret hela dagarna, ständigt anträffbar övrig tid.

”Kunde” blev ”Borde”

Konsultrollen ökade frihetsgraden en smula. Men nu var det inte längre praktiska överväganden om var jag kunde göra jobbet som avgjorde, utan var jag borde göra det. Den som inte var på kontoret eller på möte hos kund arbetade inte, helt enkelt. Att ”jobba hemifrån” var moraliskt tveksamt och likställt med sedvänjan som var vanlig innan karensdagen i sjukförsäkringen infördes, att ta en sjukdag då och då. Småbarnsföräldrarna kunde ta en VAB-dag, men dessvärre var det nog oftare så att jag lämnade en halvsjuk kille på förskolan än att jag stannade hemma med honom.

Detta skriver jag hemma vid datorn. Myt & Verklighet hyr kontor och studio (återkommer om det) i villan. Gränsen mellan att jobba hemma och att vara på jobbet är utsuddad. Det var precis på den här stolen jag brukade sitta när jag tidigare jobbade hemifrån.

För fyra år sedan köpte vi ett hus på Kreta. Där finns bredband (nåja), wifi, telefon och allt annat som krävs för att kunna jobba effektivt. Jag har flera gånger, via Skype, medverkat i direktsänd TV från taket och gränden. Två gånger har jag fått flyga hem för att uppdraget krävde min närvaro, men det handlar snarare om otur än om dålig planering, vågar jag hävda. Och om att den där Almedalsveckan ligger efter midsommar.

Men egentligen behövs inget av detta. Jag har jobbat på flygplan och flygplatser, hotellrum och caféer, på vandringar och cykelturer… Med mobil, bärbar dator och mobiltäckning är kontoret komplett. I värsta fall klarar man sig utan dator, även om pekskärmen sänker produktiviteten.

Det som inte behövs

Så frågan är vad som egentligen är en arbetsplats. Fysiska möten behövs definitivt, ibland är det bra att ha en adress. Här är en lista på vad som inte behövs på arbetsplatsen:

  • Dagliga resor i den i rusningstid hårt överbelastade trafikapparaten
  • Åtta timmar i kontorslandskap, med avbrott för matlåda i köket eller lunch på stan
  • En massa interna möten som blir nödvändiga bara för att man ska kunna prata utan att störa kollegorna
  • Ständig jakt på mötesrum för att kunna ha telefonmöten eller bara för att kunna koncentrera sig
  • Köer på lunchen, antingen till hämtmaten eller till restaurangbordet

Modeuttrycket i managementkretsar är ”aktivitetsbaserade arbetsplatser”. Stora företag skryter om hur de nya kontorslokalerna anpassas och görs mer flexibla. Men fortfarande är det innanför kontorets väggar som arbetsplatserna finns. Att aktivitetsbaserat ofta kan innebära ”var som helst” verkar inte ha trängt in.

Jag tror helt enkelt att vi borde vara redo att ompröva vår inställning till arbetsplatsen. Det är helt enkelt den plats där man utan hinder kan utföra sitt arbete. På akutmottagningen eller restaurangen är det en fysisk plats. För många av oss hindrar kontoret i sig oss från att utföra vårt arbete optimalt. Om man jobbar hemifrån för att kunna arbeta effektivt så är det något som inte stämmer.

Solen skiner. Jag kanske ska sätta mig på verandan och jobba?

John

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s